på måndag åker jag till sjukhuset i Lidköping för att gå på läkarundersökning om operation. finally!

Dagens fundering som jag fick i bilen påväg i skolan. ingenting som gäller mig, men det va bara en tanke som slog mig.

Hur fungerar människan?

människan dömmer andra så fort att dom som blir dömda inte hinner att visa vem man är. ser en bild på en person och i verkligheten och dömmer en liksom SNAP. det är disgusting. (kom inte på ett passande svenskt ord) att ens dömma en person efter inte ens ha träffat den och lärt känna den. hur kan en människa va så grym?

om vi tar Justin Bieber t.ex. alla säger att han är gay, bög, att dom hatar han, att han borde dö, och massa sånna saker. han är 17 år. han är en människa precis som du. precis som vem som helst på jorden. tänker inte dom som skriver sådana saker till honom och säger det att han mår dåligt av det?

pga Justin Bieber fick mig att tänka till om dom som dömmer andra efter utseende. jag tyckte inte om han förut. men jag dömde som alla andra dömde, sa inte att han var gay och sådant men jag tålde inte hans musik. nu undrar jag om det var pga min egna åsikt eller  jag sa så för att alla andra sa så? grupptryck. fram tills för ågon vecka sen bara dömde jag honom som alla andra gjorde tills jag kollade på han film Never Say Never. hela hans liv berättades där fram till detta år, då slog det mig att jag varit så jävla elak även om jag inte direkt sagt något. fick sådanna skuldkänslor. nu tycker jag synd om honom som måste utstå sånna kommentarer överallt varenda dag. han är en väldigt fin kille och ska behandlas därefter. det var en sån stor chock för mig att jag bestämt mig att sluta dömma folk överhuvudtaget!

jag är ledsen om jag tråkat ut er men jag var tvungen att skriva det någonstans och få det ur mig.