skolan och studenten tar orken från mig. och då behöver man samtidigt oroa sig för att man inte har någit jobb efter examen.

Jag har panik över att jag inte kommer hinna allting. Att studentgrejerna inte kommer bli köpta, skolinlämningar kommer inte bli inlämnade, att jag inte kommer hitta något jobb. 
Det blir svårt att sova om nätterna då alla tankar över allt som måste göras kommer ifatt en och även flyger man tillbaka i tiden till den hemska dagen 8 Maj 2011. Då jag skadade knät. 

Även rehabträningen blir jobbig då man inte riktigt kan slappna av för att man tänker på fotbollen hela tiden och hur mycket man längtar dit. Att ta sig ner till rehabcentret 3 gånger i veckan var en kamp i mitt inre. det tog en stund för mig att börja tycka det var skönt att packa väskan och köra hårt en timma. det är fortfarande en kamp men det börjar bli bättre. 

En konstig sak är att även om jag känner så mycket stress över skolan, så får jag ingen ork att ta tag i det.

Allting blir en enda stor röra. men det kanske så det ska vara sista året på gymnasiet? egentligen borde man plugga baken av sig men när det blir för mycket saker på samma gång slutar det med att man inte gör något. 

humöret sänks och det går ut över mina närmaste. En liten småsak kan jag förstora upp till ett jäkla liv och man blir sur, arg och ledsen. hoppas det är över efter studenten. 

Så många tankar, så mycket att göra. Om 11 dagar är allting över. Kan knappast bärga mig. 

iväg och möta upp en frisör sen för att prata om balfrisyr och smink. orkar egentligen inte.